Vad är finkultur?

Hos Sofia föddes frågan "Vad betraktas som "finkultur" i era ögon?" och jag tänkte försöka svara på hur min syn på finkultur ser ut.
Jag tror att bilden av finkultur är falsk, eller snarare bilderna i plural. Det finkulturella är evigt skiftande och innefattar många olika synvinklar, men traditionellt sett tycker jag mig se att det handlar om att ur ett underklassperspektiv betrakta överklassens excessiva kulturformer. Men när klassgränserna, åtminstone teoretiskt, suddats ut borde också definitionen finkultur omfatta en ännu mindre klick priviligierade människor.
Det kan diskuteras huruvida den grupp som hänger sig åt s.k. finkultur bytt skepnad genom åren, eller om det fortfarande handlar om de välbärgade, som av social tradition söker sig till traditionella sociala gemenskaper. Jag tror att en viss sorts kritiker förstärker känslan av att kulturyttringar är något för den initierade kretsen att syssla med och därmed ter den sig finare. Men bara för att jag kan läsa en bok med lärda ögon och formulera idéer kring innehåll och mening betyder det inte att boken inte kan te sig intressant för den som inte klarar det. Att jag kan diskutera kring det semantiska, det språkfilosofiska, i en dikt av Gunnar Ekelöf, innebär inte på något vis att den dikten inte kan uppskattas av någon som inte kan göra detsamma. Därför ter sig den aspekten av finkultur ganska platt.
Vad är det som gör viss kultur finare än annan? Varför anses det finare med opera än musikal? Operan diskuterar ju något allmänmänskligt, smärta, sorg, svek och kärlek på ett djupt personligt plan. De flesta borde kunna identifiera sig med detta. Är det det mytiska med operan som gör musikalen mer folklig? Är det det traditionella som skrämmer? Jag tror dock att bilden av opera som finare kultur kommer försvinna. För ett par år sedan spelade hårdrockarna Entombed med Göteborgsoperan (om jag inte minns fel!). Ett steg i rätt riktning, kanske?
Nu var det ju förvisso inte opera jag skulle diskutera (jag har själv svårt för både opera och musikal!) utan finkultur som sådan. Det som på ytan verkar skrämmande och exkluderande har skrämt bort många goda lyssnare/läsare/betraktare, tror jag. Men, all konst är exkluderande på ett eller annat sätt. Det handlar nog bara om att vilja, eller att vara medveten om varför man inte vill. Självklart förstår jag att det är lättare att läsa en bok än att gå på museum. Du kan ju läsa ett par sidor i läsfåtöljen så fort du har ett par minuter över. Ett museibesök kräver mer planering, ett operabesök kräver massor med planering. Det betyder inte att operan står högre i rang, bara att det känns lyxigare. Man har ju trots allt ansträngt sig lite för att komma dit.
Jag tror att begreppet finkultur snarast används för att betona den egna gruppens utanförskap än för att hålla den gruppen utanför, men samtidigt är jag helt införstådd i att de som hänger sig åt "finkultur" måste våga släppa in nya människor. Om inte annat så för att slippa riskera en kulturell vegetering. Om det alltid är samma röster som kommer till tals spelar det till slut ingen roll vad de säger.
Dela gärna med dig av din syn på finkultur.