2005-09-10

Akademia

Ibland förvånar man sig själv. För att lite mer ingående förklara vad jag menar kommer jag belysa det ovanstående med en episod i mitt eget liv (f.ö. något som min gamla lärare A-M skulle kalla typiskt kvinnligt tänkande, men det är en annan historia!)

För ett par veckor sedan läste jag för skojs skull igenom ett skolarbete om ungdomskultur som jag skrivit för ca. ett år sedan. Det märks så väl vilka delar jag gillat att skriva, och vilka delar jag hastat igenom för att komma till nästa plats i arbetet där jag känner att det flyter, där utbytet mellan mig och det skrivna är stort.

Men på en specifik plats i arbetet kan jag inte klargöra om jag trivts i min roll som spelat intellektuell eller om jag tyckt att det varit betungande att skriva. Jag börjar t.o.m. tro att jag skrivit nedanstående stycke enkom för att förvirra min lärare/handledare. Om så är fallet så måste jag ha lyckats bra, eftersom jag t.o.m. förvirrat mig själv. Så här står det:

"Det är ett moment 22, där självbilden är beroende av andra personer, och dessa andra personers värderade betydelse är beroende av individens självbild. Den signifikanta andra är självbildens determinator, emedan självbilden inte kan stå fri. Samtidigt är självbilden direkt avgörande vad gäller den signifikanta andras betydelse, emedan den signifikanta andra inte kan vara signifikant om den är fristående individens självbild."

Den som vet vad jag menar kan väl skriva en förklaring bland kommentarerna? Snälla! Jag är dig evigt tacksam.

(PS. Det är ju inte särskilt bra formulerat heller, så antagligen har jag hastat förbi detta stycke!)


Vill du läsa mer? Köp en bok!