En god cigarr stänger dörren till världens absurditeter

Är hösten verkligen här nu? Här för att stanna? Jag hade ju planerat åtminstone en cigarr till, bara en sista. Men balkongen är inte ett dugg inbjudande. Min Hoyo De Monterrey Palmas Extra får helt enkelt vänta.

Men ni vet hur det är, när man vill ha någonting sådär mycket att man kan göra vad som helst för att få det? Så känns det nu. Inte att jag måste röka min cigarr för rökandets skull, utan för att jag vägrar låta hösten vinna över sommaren och över min plan. Något slags romantiskt skimmer över det man värdesätter borde man väl få behålla? En solig dag och en cigarr, kan man begära något mer? Ska jag behöva trotsa kylan och tvingas luta mig tillbaka i solstolen (ödets ironi!) och låtsas att jag njuter, bara för att vädermakterna inte vill att jag ska röka min cigarr?

Jag tror jag måste göra det. Jag måste ta på mig en tjockare tröja under "rökrocken", brygga en kopp franskrost, plocka fram min mörka chokladkaka och hoppas att ungarna på dagiset nedanför balkongen har vilostund.

Det ska åtminstone jag ha. Trots vädret.