Skate or die

Jag är bäst på skateboard. Det var nog så jag tänkte när jag stämplade brädan nedåt så hårt jag kunde. Och jag stod kvar. JAG STOD KVAR! Åtminstone tills jag nådde rampens motsvarande sida. Där blev jag så tafatt att jag helt enkelt hoppade av. Visste inte vad jag skulle göra. Till mitt försvar kan jag väl säga att det var åtminstone fem år sedan jag åkte sist, och just ramp var ännu längre sedan.
Jag är bäst på skateboard. Vilken känsla.
Så skönt, som jag sa till S och J, att man inte blvit den 23 åriga tönt man trodde man blivit. Inte fullt ut åtminstone.