Paserkort

F. frågade om jag hade koll på var jag hade mitt paserkort till jobbet. Jag svarade nonchalant att "det finns här någonstans, det är ingen brådska." Hon förklarade bestämt att "du plockar fram det nu, så det verkligen finns här." Sagt och gjort. Trodde jag. Det fanns ingenstans. Vi letade i 10 minuter. Inget kort. När vi letat i tjugo minuter började F. bli spydig. Efter trettio minuter började jag önska att jag hade konstant semester. Efter fyrtio minuter började jag söka ursäkter att dra för chefen, men det var då F. hittade kortet. I en jacka som jag använt i max tre dagar. Och mitt hjärta brast. Och magen knöt sig av lättnad.