Godspeed you black emperor!

Dagens återupptäckt: Godspeed you black emperor! - The dead flag blues.

Jag glömmer aldrig känslan första gången jag hörde den här låten. Jag fick andnöd. Den högg tag i mig, greppade mitt hjärta och vägrade släppa taget. Och andra gången jag hörde den var den om möjligt ÄNNU bättre. Jag var överlycklig när jag tagit mina sista pengar (det var mycket månad kvar!) och köpt skivan f#a#infinity. Jag nästan sprang hem till min lilla etta i ektorp och slängde den i cd-spelaren. Jag spelade högt och låten, hela skivan, knockade mig till marken. Det här är fem eller sex år sedan, och än idag så finns det inget, säger INGET, som kan mäta sig med detta. Jag lyssnar på den nu. Jag har en ring på mitt högra långfinger, som jag haft sen den här tiden. I ringet står det graverat: The dead flag blues. Jag har försökt sluta använda den, men det går inte. Jag tänker ha den på mig tills jag hittar en bättre låt eller dör. Med tanke på att den får 200 poäng på en tiogradig skala så lär det väl bli det senare alternativet.

Här kan man lyssna på en liten snutt: dead flag blues (intro)
Och här kommer en liten snutt med musik så man kan bilda sig en uppfattning om hur det låter på ett ungefär: Kicking horse on brokenhill från Providence

Tycker ni inte om det får ni stryk!