Ubuntu
Nu har jag efter mycket frustration installerat Ubuntu GNU/Linux på datorn. Jag trodde det skulle bli ett helt projekt att övertala Frida och att installationen skulle gå smidigt. Så fel man kan ha ibland.
Att övertala Frida var en frustrerande enkel match.
"Datorn kommer gå snabbare...", sa jag, och han inte avsluta innan hon sa: "Installera Linux då, det är helt OK."
Jag trodde jag hört fel, så jag fortsatte mina utläggningar om hur bra det skulle bli. Förstod inte att jag hade "vunnit" matchen.
"Det blir bra", sa hon. "Installera Linux."
Den största frustrationen kom i fighten mot datorn. Tydligen har vi en dator med antingen för lite RAM-minne eller för slö CD-romenhet för att klara av den allt för grafiska installationen av Ubuntu. Många försök gjordes. MÅNGA försök. Till sist gav jag upp tanken om Ubuntu, och skulle försöka installera Symphony OS istället. Jag kom så pass långt att jag partitionerade hårddisken, men sen lade installationen av, och ville inte fungera under ett flertal efterföljande försök.
Frustrationen steg. Nu hade jag INGET operativsystem på datorn, eftersom partitioneringen rensat bort det. Det enda jag hade var ett par Linux Live-CDs att surfa slött på. Gjorde ett par desperata försök att installera både Ubuntu och Symphony OS, med samma resultat som tidigare. Kom på att det borde finnas alternativa installationsmetoder av Ubuntu, och hittade en textbaserad installation, vilken borde fungera. Enda kruxet: Det måste ske via Windows.
I med Windows installationsskiva, installera skiten jag ville komma bort från, ladda ner installationsprogrammet för Ubuntu och lyckades.
Summa: Det tog mig tolv timmar att installera ett nytt operativsystem, men vilket operativsystem. Jag är helnöjd, och Frida verkar nöjd med att datorn går snabbare än tidigare, och jag installerade t.o.m. Internet Explorer för att hon skulle känna sig lite som hemma, men hon förklarade att det inte behövdes, för Firefox är den bästa webbläsare hon haft. Okej, hon sa inte det sista, men det var vad hon menade.
Det har än så länge varit värt allt krångel.
Att övertala Frida var en frustrerande enkel match.
"Datorn kommer gå snabbare...", sa jag, och han inte avsluta innan hon sa: "Installera Linux då, det är helt OK."
Jag trodde jag hört fel, så jag fortsatte mina utläggningar om hur bra det skulle bli. Förstod inte att jag hade "vunnit" matchen.
"Det blir bra", sa hon. "Installera Linux."
Den största frustrationen kom i fighten mot datorn. Tydligen har vi en dator med antingen för lite RAM-minne eller för slö CD-romenhet för att klara av den allt för grafiska installationen av Ubuntu. Många försök gjordes. MÅNGA försök. Till sist gav jag upp tanken om Ubuntu, och skulle försöka installera Symphony OS istället. Jag kom så pass långt att jag partitionerade hårddisken, men sen lade installationen av, och ville inte fungera under ett flertal efterföljande försök.
Frustrationen steg. Nu hade jag INGET operativsystem på datorn, eftersom partitioneringen rensat bort det. Det enda jag hade var ett par Linux Live-CDs att surfa slött på. Gjorde ett par desperata försök att installera både Ubuntu och Symphony OS, med samma resultat som tidigare. Kom på att det borde finnas alternativa installationsmetoder av Ubuntu, och hittade en textbaserad installation, vilken borde fungera. Enda kruxet: Det måste ske via Windows.
I med Windows installationsskiva, installera skiten jag ville komma bort från, ladda ner installationsprogrammet för Ubuntu och lyckades.
Summa: Det tog mig tolv timmar att installera ett nytt operativsystem, men vilket operativsystem. Jag är helnöjd, och Frida verkar nöjd med att datorn går snabbare än tidigare, och jag installerade t.o.m. Internet Explorer för att hon skulle känna sig lite som hemma, men hon förklarade att det inte behövdes, för Firefox är den bästa webbläsare hon haft. Okej, hon sa inte det sista, men det var vad hon menade.
Det har än så länge varit värt allt krångel.
<< Home